Canine herpesvirus-1 (CHV-1) är det herpesvirus som är specifikt för hunddjur. I likhet med andra alfaherpesvirus ger det oftast upphov till en ofarlig infektion hos vuxna individer och en dödlig, systemisk infektion hos nyfödda. När den akuta infektionen är över går viruset in i en latent fas. I den latenta fasen finner man vilande virus främst i de lumbosakrala ganglierna, tonsillerna, öronspottkörtlarna och levern. Stress kan få infektionen att reaktiveras. Uppsatsens syfte är att undersöka hur viruset påverkar individer i olika åldrar, sjukdomens effekter på hundaveln och lämpliga åtgärder för att undvika sjukdom. Hos den vuxna individen ses oftast bara lättare luftvägsinfektion, ögoninflammation eller genitala förändringar.

Canine herpesvirus-1 (CHV-1) är ett virus som finns enzootiskt i Europas hundpopulation. Vid infektion hos vuxna hundar ses generellt inga eller milda symtom och viruset ligger sedan kvar latent i kroppen. Infektion av en dräktig tik kan dock resultera i abort eller dödfödsel av fostren och infektion av valpar yngre än tre veckor leder oftast till döden. Det finns ett antal faktorer som man funnit verkar predisponerande för en infektion med CHV-1, inklusive stress, kennelstorlek, kennelhosta samt bristande hygien. Det har föreslagits att en infektion skulle kunna förhindras genom isolering av tiken eller genom att höja valparnas temperatur. Det finns dock inga vetenskapliga stöd för att dessa två tillvägagångssätt skulle vara speciellt effektiva.

Canine herpes virus 1 (CHV-1) är en vitt utbredd smittsam patogen. Viruset tycks verka enzootiskt i hundpopulationer och ger upphov till en livslång latens hos infekterade djur. CHV-1 kan sedan reaktiveras vid exempelvis stress, som vid dräktighet. Hos vuxna hundar får infektionen ofta ett subkliniskt uttryck, men kan också ge upphov till respiratoriska symtom samt genitala blåsor och ögoninfektioner. Dräktiga tikar kan drabbas av fertilitetsproblem, med mumifikation, resorption, dödfödsel samt abort av foster.

Virala orsaker till reproduktionsstörningar så som abort, resorption av foster och dödfödda valpar är hos hundar ofullständigt kartlagda. Herpesvirus är det agens som har studerats mest och är även ett välkänt abortagens på andra djurslag, däribland häst. Hundens herpesvirus (CHV-1) orsakar hos vuxna individer i regel endast milda respiratoriska symptom. Hos dräktiga djur kan viruset ge upphov till förlust av valpar och även orsaka en kraftig och dödlig infektion hos neonatala valpar. Precis som många andra herpesvirus kan CHV-1 ge upphov till en latent infektion som kan reaktiveras vid stress.

Lymfom är inte vanligt förekommande hos hästar, men det är den mest förekommande maligna tumörformen. Det är en lymfoproliferativ sjukdom som kan uppträda kliniskt på många olika sätt och det finns många olika tumörsubtyper. Det är därför viktigt att kunna definiera lymfom hos häst på ett bra sätt. Det kan göras genom att klassificera sjukdomen i fyra olika kategorier och från dessa kategorier sedan dela in tumörerna i olika subgrupper. De vanligaste subgrupperna hos häst är T-cellsrika B-cellslymfom, perifera T-cellslymfom och diffusa stora B-cellslymfom. Det är inte alltid lätt att diagnostisera lymfom hos häst.

An inflammatory reaction is induced after release of proinflammatory mediators such asinterleukin 1 and 6 and tumour necrosis factor ?. These mediators stimulate the liver tosuppress the syntheses of albumin and endure the syntheses of acute phase protein forinstance C-reactive protein. The aim of this paper was to perform a method validation on animmune turbidimetric assay to quantify C-reactive protein in canine serum at the laboratory atSkara Animals Hospital, Skara, Sweden. The validation involved evaluation of the assaylinearity, precision, stability and recovery.The method was proved to be linear for both TruLab control and Medinor control.

Canine parvovirus is associated with two disorders: enteritis, which is common, and myocarditis, which is rare. Prominent clinical signs of parvovirus enteritis are vomiting, diarrhea and rapid dehydration. Canine parvovirus type 2 (CPV-2) is very contagious. When CPV-2 first emerged it had high rates of mortality, but later studies have shown that most infections are self-limiting and do not require veterinary care. Mortality rates vary greatly, and therefore it is important to determine risk factors for developing severe canine parvovirus enteritis.

Malignant melanoma represents 4-7% of all canine neoplasms and they are the most common malignant tumors of the oral cavity and digits. These tumors are often aggressive and metastasize quickly. To date there is no effective treatment and survival times are short. Most dogs are euthanized due to complications caused by metastases. Melanin pigment is a hallmark of melanomas and is usually present in large amounts in these tumors.

Two haematological instruments intended for small animal clinic use were evaluated at the Department of Clinical Chemistry, Swedish University of Agricultural Sciences (SLU), Uppsala, Sweden. The QBC-V and Vet abc were compared to a reference instrument, the Cell-Dyn 3500. Fresh blood samples were obtained from canine and feline patients from the University Veterinary Hospital, SLU. The QBC-V was used for 111 canine samples and 78 canine blood samples were analysed with Vet abc. From cats, 23 samples were analysed with both instruments.

The prime aim of this thesis was to investigate whether high or low iodine intake during certain periods of life was, or was not a strong risk factor for the development of canine lymphocytic thyroiditis (CLT). And secondly, if a high or low selenium intake in a combination with high or low iodine intake also may have an influence on that risk factor. To investigate this, a dietary questionnaire was sent out to dog owners. The dogs were selected from an ongoing genetic study of CLT. The questions investigated brand and type of feed during different life stages (puppy, junior and adult) and also if there were any use of dietary supplements.

The aim of the study was to examine the retinal ON- and OFF-pathways of the canine electroretinogram (ERG). The ON- and OFF-pathways are used to distinguish objects from their backgrounds. A dark object is discernible from a lighter background using the OFFpathway and the ON-pathway is used to descry a light object upon a darker background. This study shows that the dog ERG has both ON- and OFF-responses and that these responses can be separated by prolonging the flash duration over 50 ms. The dog OFF-response waveform was more similar to the cat OFF-response than the human OFF-response (Frishman, 2006; Zrenner and Gouras, 1979). In this study six female three-year-old Beagle dogs were included. Both background and flash stimuli were provided by LEDs (light emitting diodes) with a wavelength of 470 nm, a wavelength that is absorbed almost as effectively by the canine M/L-cones as by the S-cones. These stimuli gave ERGs with both ON- and OFF-responses.

Syftet med detta arbete var att redogöra för hur EHV-1 orsakar abort hos dräktiga ston samt patogenes och egenskaper hos viruset som leder fram till abort. Ekvint herpesvirus typ 1(EHV-1) är ett ?-herpesvirus som finns över hela världen och kan orsaka tre olika typer av sjukdomar hos häst: Respiratorisk sjukdom, neurologisk sjukdom och abort. EHV-1 överförs främst genom inandning av aerosoler från infekterad häst och orsakar först luftvägssjukdom och viremi. Viruset bildar sedan latens, främst i lymfknutor nära de övre luftvägarna samt i trigeminala ganglier.

Oxytocin is a hormone which plays a crucial role in many reproductive and behavioural functions. It affects many organs and the classical peripheral targets are the mammary glands during lactation and uterus during labour. Oxytocin receptors have recently been described in a variety of normal tissues and primary cell cultures, but also in neoplastic tissues and established neoplastic cell lines, as breast cancer cell lines. The signalling pathways and biological effects of the oxytocin/oxytocin receptor system seem to depend on species, type of tissue, physiological versus neoplastic state and receptor location within the cell membrane.The aim of this project was to find out if the cell proliferation in the canine mammary carcinoma cell line CMT-U27 was affected upon stimulation of oxytocin, and to investigate the presence of oxytocin receptors in these cells. The cell proliferation was examined by using an ELISA-kit, where the absorbance measured is relative to the amount of living cells.

Visas inte innan 1 juni 2015..

De vanligaste orsakerna till kattsnuva är infektion med felint herpesvirus typ 1 (FHV-1) eller felint calicivirus (FCV). Båda virusen är vanligt förekommande även i den friska populationen och prevalensen är generellt högre i större djurgrupper. Efter infektion med FHV-1 lägger sig viruset ofta latent och kan återaktiveras av olika stressfaktorer. FCV kan utsöndras i flera år efter infektion och detta utan att katterna visar kliniska symtom. Smittspridning för FHV-1 sker främst via direktkontakt med akut sjuka djur eller intermittent utsöndrande djur. FCV smittar direkt från sjuka djur eller friska smittbärare men kan också smitta via ytor.